Om det fanns en trafikregel jag hade makt att ta bort så vore det högerregeln. Högerregeln är en svår regel att tillämpa i trafiken. Den saknar ofta både rim och reson. Vari i ligger logiken när trafiken på en stor och väl trafikerad gata ska väja för dem på den lilla tvärgatan? I sådana trafikmiljöer skapar folk egna och oskrivna trafikregler där de på den större och mer trafikerade gatan
ges företräde framför de andra. Alla städer har sådana gator där de lokala trafikföreskrifterna säger en sak medan de oskrivna säger en annan. När sedan någon vill följa de egentliga trafikreglerna,
någon som är utifrån och därmed är omedveten om de oskrivna reglerna, så skapar det endast problem och olycksrisker. I många andra länder existerar ingen högerregel. Där har du alltid stopplikt när du ska ansluta till en huvudgata. Men vi i Sverige är inte ensamma om att ha högerregeln. Även i andra europeiska länder existerar den, bl.a. i vårt västra grannland Norge.
Högerregeln finns för att skapa en lugnare trafikmiljö. Om du t.ex. närmar dig en korsning med begränsad sikt och där högerregeln gäller, är det tänkt att du ska bli försiktig, sakta in och inta bromsberedskap, även om den gata du färdas på är större och mer trafikerad. Med andra ord ska du göra dig beredd att tillämpa väjningsplikt gentemot fordon från höger. Men fungerar detta verkligen i praktiken? Om alla alltid och överallt körde efter högerregeln så vore allting frid och fröjd, men sådan är inte verkligheten beskaffad. Istället så blir det ofta så att den som tillämpar högerregeln blir en trafikfara, då det överraskar de flesta förare på den större och mer trafikerade gatan. Har inte själva grundtanken med högerregeln omintetgjorts då?
Östunagatan i Uppsala
Östunagatan är en kort och liten gata som mer påminner om en in, -eller utfart. Det är inte mycket trafik på den gatan i jämförelse med Säbygatan som den ansluter till. När någon som kommer från Östunagatan och vill köra enligt högerregeln så uppstår regelmässigt kollisionsrisker, då de som trafikerar Säbygatan är i en accelerationsfas och därmed inte alls antagit någon beredskap att väja.
Säbygatan i Uppsala
Att strikt tillämpa högerregeln i en dylik korsning innebär alltså en trafikfara, särskilt då de som ämnar ansluta till Säbygatan har skymd sikt åt vänster, precis därifrån riskerna kommer.
En bättre lösning
Vad vill jag då ha istället? Jag förespråkar, i trafikmiljöer likt exemplet med Säbygatan och Östunagatan i Uppsala, att de lokala trafikföreskrifterna ändras, så att den gata där mest trafik förekommer och där de flesta instinktivt upplever sig vara på ett slags huvudgata, görs till huvudled och att väjningsplikt införs på alla anslutande gator. Jag förespråkar också, att i områden där alla gator är av lika karaktär (ungefärligen samma trafikmängd, bredd mm), i exempelvis mindre villa, – eller bostadsområden, där slopas reglerna om väjningsplikt helt och hållet. Inför istället ett krav på samspel liknande det som gäller för vägmärket ´Sammanvävning´.
- Vägmärkesförordning (VMF) 2 kap 5 §, E15, Sammanvävning: Märket upplyser om att två körfält eller körbanor löper samman till ett och att förarna skall anpassa sig till de nya förhållandena på platsen enligt bestämmelserna i 3 kap. 44 § trafikförordningen.
- Trafikförordningen (Trf) 3 kap 44 §: Om två körfält löper samman till ett skall förarna under ömsesidigt hänsynstagande anpassa sig till de nya förhållandena.
Då vägmärket sammanvävning används i trafiken finns ingen väjningsplikt vare sig från vänster eller höger. Där krävs ett samspel eller samarbete i samförstånd hos dem som trafikerar platsen. Ett liknande samspel skulle fungera bättre i områden där gatorna är av likvärdig karaktär. När du då färdas i området vet du med dig att ingen väjningsplikt råder (vid infarterna till området kan ett zonmärke placeras som upplyser om vilka villkor som gäller) och då kan du inte köra som om du vore på en huvudgata där alla andra ska väja för dig. Du kan inte heller tänka att den gata du kommer ifrån är viktigare än den gata du ska ansluta till, utan du måste vara beredd att i alla lägen vara på din vakt mot annan trafik. En av bristerna med högerregeln är nämligen vetskapen om att du, som inte kommer från höger, har rätten på din sida och att de andra ska väja för dig. När så inte sker har du oftast inte tillräcklig beredskap och kollisionen är ett faktum. Utan väjningsplikt mot vare den ena eller den andra skapas ett mått av osäkerhet vilket ger ett annat tempo i trafiken och en större beredskap för att samspela med andra trafikanter. För att minimera dessa risker ändrade man ordet företräde till väjningsplikt. Tidgare hette det att du som inte hade väjningsplikt hade företräde gentemot annan trafik. Problemet är bara det att ordet företräde lever kvar i vårt medvetande än i dag. Företräde ger icitament att bara köra på, för det är de andra som ska stanna för mig.
Sammanfattning
Så, för att sammanfatta det hela: Skrota högerregeln helt och hållet. Gör alla gator som är av huvudkaraktär (bredare och mer trafikerade) till huvudleder där all trafik från anslutande gator har väjningsplikt genom lokal trafikföreskrift och vägmärke. Inför områden där förare inte kan göra anspråk på vare sig väjningsplkt eller företräde. Istället ska alla fordonsförare ”under ömsesidigt hänsynstagande anpassa sig till de nya förhållandena”. Dessa områden kan med fördel utmärkas med ett särskilt utformat vägmärke som upplyser om detta. När vi då trafikerar platser av den karaktären, måste vi vara beredda på att samspela och under särskilt hänsynstagande anpassa vår körning efter de nya förhållandena, på samma sätt som i dag sker då vägmärket sammanvävning används i trafiken.
Vad tycker du? Kommentera gärna!
Tidigare trafikinspektör på Trafikverket Förarprov i Uppsala. Numera anställd som trafikingenjör på Sala kommun. Driver Uppkörningsbloggen sedan mars 2016. Där skriver jag om trafik, körkort, trafikregler och körprov.
http://www.uppkorningblog.com
Lämna ett svar