Inför 0-gräns! Vi är redan "mördarmaskiner" till och från jobbet. Med alkohol och droger försvinner omdömet!
Jag vill inte vara med om detta!
Yvonne A
Inlagd den Feb 09,2005 10:51
Namn lina
Ämne alkohol
det tycker jag helt klart....alkohol och bilkörning hör inte ihop....
Inlagd den Jan 25,2005 11:51
Namn Ernst
Ämne
Hej Jörgen!
Jag har lagt märke till att du lagt in ett flertal inlägg på diskussionsforumet och det är bra. Det höjer temperaturen när fler ger uttryck
för sina åsikter. Känn dig välkommen! Helt riktigt Jörgen, vi har ett solidariskt ansvar och en felmarginal måste finnas, för rättsäkerhetens skull.
I nuläget har vi en gräns på 0.2 promille alkohol i blodet. Därtill har Rikspolisstyrelsen, när vi talar om utandningsprov lagt till ett säkerhetsavdrag
på 0.07 milligram alkohol per liter utandningsluft vilket motsvarar 0,14 promille alkohol i blodet. Det betyder i klartext att en alkoholpåverkad förare
som har stoppats vid en kontroll med en uppmätt alkoholcentration i utandningsluften 0,33 promille i blodet, får köra vidare för i och med säkerhetsavdraget
på 0,14 promilleenheter har föraren ”klarat” sig då han därmed ligger under straffgränsen 0,2 promille. Detta säkerhetsavdrag kommer sannolikt att bli lägre
inom en inte alltför avlägsen framtid eftersom mätinstrumenten är betydligt noggrannare idag.
Frågan är vilka beslut våra politiker törs ta – en nollgräns med ett säkerhetsavdrag är nog ett beslut som måste tas. Själv anser jag att alkohol och trafik
inte hör ihop.
Inlagd den Jan 20,2005 19:12
Namn Jörgen
Ämne Till Tommy
Det går inte att säga att var och en tar ansvar för att de kan köra med alkohol i kroppen. För det första är du inte ensam på vägen. Skulle du vara ensam,
och "bara" skada dej själv är det ändå inte din ensak, efter som vi solidariskt betalar vår sjukvård, så det angår oss alla.
Inlagd den Jan 18,2005 14:15
Namn Jörgen
Ämne Alkohol
En nollgräns, dvs 0.2 promille, eftersom det inte går tekniskt att ha en nollgräns, en felmarginal måste finnas, för rättsäkerhetens skull.
Inlagd den Jan 18,2005 13:25
Namn Richard
Ämne trötthet
Är inte trötthet ett lika stort problem som alkhol?
Inlagd den Jan 11,2005 20:35
Namn Yvonne
Att alkohol och bilkörning inte hör ihop - borde vara en självklarhet. Det finns inget mitt emellan - inför nollgräns
Inlagd den Jan 10,2005 17:22
Namn Tommy andersson
Ämne Alkohol intag vid körning
Självklart ska det vara en noll gräns vid körning med alkohol i kroppen men en generell nollgräns för alkohol är fel man ska fan få supa så
mycket man vill bara man inte risker andras liv.
Inlagd den Dec 03,2004 23:07
Namn Beatrice Karlsson
Ämne Nollgräns
Jag tycker att nollgräns ska gälla även för intag av alkohol. Jag kan absolut inte fatta att folk kan dricka och sätta sig framför ratten.
Strängare straff för rattfyllerister. Jag tycker att deras körkort ska dras in för alltid redan första gången de kör rattfull. Många oskyldiga
dör och skadas, detta måste stoppas.
Inlagd den Dec 02,2004 09:06
Namn Johan L
Ämne Nollgräns
Nej en nollgräns behövs inte om straffen hade varit hårdare och konsekvenserna märkbarare. Jag anser att det borde likställas med förberedande till
mord om man sätter sig i en bil med mer än 0,2 promille i blodet. Straffen borde vara hårdare och inte så lätta att överklaga. Ett brott är ett brott
och skall straffas. Ett rimligt straf för rattonykterhet skulle vara indraget körkort i minst 1 år samt vård i minst 6 mån med efterföljande kontroll
varje halvår. Sen tycker ajg att ju allvarligare brottet är dvs högre promillehalt och farligare körning så skall även straffet bli hårdare.
Inlagd den Nov 19,2004 13:21
Namn Ernst
Ämne Behövs det en nollgräns?
Sammanfattning
Att vara helt nykter i trafiken borde vara lika självklart som att vi förväntar oss att piloten inte har alkohol i kroppen, eftersom vi i många situationer
i trafiken faktiskt fattar beslut som inte bara rör vårt eget liv utan också andras. I klartext bör en ”nollgräns” snarast införas vilket är en av
förutsättningarna för att närma oss ”Nollvisionen”.
Komplett inlägg
Alltifrån införandet de första straffbestämmelserna 1923 fram till i dag, har Sverige genom lagstiftning successivt föreskrivit straffansvar med allt
lägre promillegränser. Numera är gränsen för den högsta tillåtna alkoholkoncentration i blodet vid framförandet av motordrivna fordon 0,2 promille eller
0,1 mg/liter i utandningsluften. Denna lägsta gräns röstade riksdagen igenom våren 1990 som en följd av den opinion som vuxit fram med krav på krafttag
mot trafiknykterhetsbrotten. I regeringsförklaringen från 1991 kan läsas att: ”reglerna för
rattfylleri ses över med inriktning på sänkt promillegräns och skärpta straff för grovt rattfylleri samt en ökad enhetlighet i tillämpningen av lagen.”
Detta visade på en ny viljeinriktning och väckte också högt ställda förväntningar på hur lagen skulle tillämpas av såväl lagstiftaren som sakkunniga och
intresserade. Tyvärr visade sig den nya lagen ha allvarliga brister, bl.a. skulle domstolarna beakta särskilda skäl som talar för fängelsestraff, vilket
har skapat osäkerhet och förvirring. Resultatet har blivit att landets domstolar dömer olika. Oviljan att se alkoholproblem hos de åtalade leder till att
vårdande och rehabiliterande alternativ inte kan utnyttjas effektivt.
Man måste göra klart för alla och envar att intag av alkohol i samband med framförandet av motordrivet fordon är ett brott som medför straffansvar. Vid
framförandet av motordrivet fordon med narkotikastimulerande ämnen infördes den 1 juli 1999 en ”nollgräns”. Det är lika självklart att en ”nollgräns”
även införs för intag av alkohol i samband med körning av motordrivna fordon. Det kan nämnas i sammanhanget att de baltiska staterna redan tillämpar
”nollgränsen” när det gäller alkohol.
Naturligtvis måste straffpåföljderna kompletteras med åtgärder av vårdande och rehabiliterande karaktär som tar sikte på eventuella behov hos individen.
Tillräckliga resurser bör anvisas eftersom man har konstaterat att en person som tidigare begått trafikonykterhetsbrott och återfått körkortet med villkor
om medicinsk uppföljning ofta undviker att köra påverkad. Under rehabiliteringen bör man i upplysningssyfte diskutera de tragiska följder som uppstått av
trafikolyckan både för offren, de anhöriga till offren och för den berusade föraren med familj.
Inlagd den 2 januari, 2004 10.35