Fråga
Hej!
Har en fråga om ansvar vid backning och väjningsplikt vid backning från garageuppfart ut på allmän väg. A backar på vägen, B står på sin garageuppfart skymd bakom en 2 meter hög häck. Just när A kommer backande backar B 1 meter ratt ut i vägen snett mot A och bilarna kolliderar med yttre hörnen på respektive stötfångare. Om jag förstår detta rätt så gäller kap 3 §5 och §21 samt §46 B medan A möjligen omfattas av §46 men det är tveksamt om B ska uppfattas vara en vägtrafikant eller en trafikant som håller på att lämna sin garageuppfart. B har 3,5 meter av bilens främre delar kvar på uppfarten. B hävdar att hen just innan kollisionen inträffade hade stannat. Försäkringsbolaget anser att B har att ta hänsyn till väjningsplikten medan A anses backa och båda anses lika vållande. B anses inte kunna bevisas vara ett backande fordon då hen hävdar att hen just stannat under backningen. Vad säger ni om detta??
Finns någon klar definition på vägtrafikant? Är ett backande fordon inte längre backande i det ögonblick man uppger sig stå stilla?
Svar
Vållande vid backning
Eftersom båda förare håller på med backningsmanövrar ska de följa § 46, som innebär att man får backa endast om det kan ske utan fara eller hinder för andra vägtrafikanter. Om detta råder ingen tvekan. Förare B är dessutom skyldig att följa § 21, andra stycket, punkten 1, d.v.s. den så kallade utfartsregeln. Det är förare B som har väjningsplikt. Den föraren är även skyldig att visa sin avsikt att iaktta sin väjningsplikt enligt § 5.
Min uppfattning om denna situation är att B har det största ansvaret. Det är skymd sikt men det fråntar inte föraren från ansvar att iaktta väjningsplikt. Att göra den manövern säkert kanske inte går utan att ha medhjälpare. Även A har ett stort ansvar. Det skulle ju faktiskt i stället kunnat komma ut ett barn från sidan.
Vid denna typ av krockar är det vanligt att båda förare hävdar att man hade stannat och att den andre fortsatt backa. Om det inte finns något oberoende vittne blir det oftast omöjligt att avgöra hur det faktiskt var med den saken. I enstaka fall kan det fastställas tekniskt.
Det är alltså mycket svårt för försäkringsbolagen att exakt hur vållandet ska fördelas om man måste räkna i procent. Jag är övertygad att deras handläggare gör så gott de kan men att få en helt rättvis bedömning är omöjligt. Är man missnöjd kan man begära omprövning av det beslut som meddelas. Jag tror dock att delat vållande kommer att stå sig.
Att även B är vägtrafikant råder ingen som helst tvekan om tycker jag. B är på väg ut på vägen från fastigheten. Själva fastigheten bör i och för sig inte klassas som väg utan som terräng men det hjälper inte.
Lämna ett svar