Ernst Donlemar (Skapare av Trafiksäkerhet.se) kämpade under många års tid med att få en tydligare lagstiftning avseende cirkulationsplatser.
Han försökte även få tydliga svar från myndigheter om vad som gäller vid körning i cirkulationsplats. Detta är ett sammanställning av en del av svaren han fick från Vägverket.
På grund av omfattningen av korrespondensen och tidsbrist har det inte varit möjligt att få med allt på denna sida.
Vägverket
Vägverkets förklaring till varför dubbla budskap ges om hur man ska köra i en cirkulationsplats är att det “ska vara högt i tak inom organisationen med stor frihet att uttrycka egna åsikter”. Detta anser Vägverket vara viktigare än att ge förutsättningar för skapa ett trafiksäkrare samhälle.
Nuvarande regler, eller avsaknaden av dem, är inte tillräckligt tydliga och kompletta när det gäller körning i cirkulationsplats och olycksrisken kommer, så länge Vägverket inte tar sitt ansvar, att öka med ökad trafikmängd.
Hur körde man i cirkulationsplatser innan de “nya” reglerna infördes?
Alltsedan cirkulationsplatsernas tillkomst har cirkulationsplatsen betraktats som en korsning och följdaktningen har tillämpningen av regler i densamma följts under utbildningsprocessen samt efter körkortsinnehav. D.v.s. man har placerat sig och givit tecken enligt de regler som fortfarande gäller för placering och teckengivning i vägkorsning utan rondell.
Vad är då en cirkulationsplats och vilka regler gäller?
- är en plats som enligt en lokal trafikföreskrift skall vara cirkulationsplats och som är utmärkt med ett vägmärke för cirkulationsplats.
- väjningsplikt ska tillämpas när man kör in samt att man ska färdas motsols i densamma.
- teckenkrav vid körfältsbyte
- krav på att tecken/blinkers ska ges när man lämnar platsen – finns inget lagligt stöd – undantag vid högersväng
- krav på tecken/blinkers vid vänstersväng eller vändning – borttaget
Vägverket hade olika uppfattningar om hur vi skulle köra i en cirkulationsplats beroende på var i Sverige du bodde.
Vägverket i Borlänge – deras uppfattning
Vägverket i Borlänge hävdade att det inte spelade någon roll. Vid en trafikolycka kunde man ju alltid vända sig till domstol för att avgöra tvistemålet.
Enligt deras uppfattning kan man placera sig i höger körfält och vända eller köra runt i cirkulationsplatsen och dessutom behöver tecken/blinkers till vänster inte ges. Deras motivering var att endast en körriktning är tillåten.
Vägverkets i Stockholm – deras uppfattning
“Det jag beskriver i artikeln är ett försök att minska olycksrisken när man kör i en cirkulationsplats. Vi har ju lite speciella problem i Stockholm med trafikbelastningen som kräver att alla gör rätt och att samspelet fungerar. Det är ju lite andra förhållanden på många platser ute i landet”.
speciella problem i Stockholm kräver att alla gör rätt >>
Vilket svar gav Vägverkets generaldirektör Ingemar Skogö?
Är då en cirkulationsplats och en vägkorsning samma sak?
- Ja, den enda skillnaden är att det finns är att vägmärket “cirkulationstrafik (D3) finns uppsatt vid vägkorsningen.
- Ja, den enda skillnaden är att det finns är att vägmärket “cirkulationstrafik (D3) finns uppsatt vid vägkorsningen.
- Detta bekräftades, efter nästan tre års ständiga påminnelser, av Vägverkets Generaldirektör Ingemar Skogö. I ett brev daterat den 27 november 2006 skriver han:
- “En cirkulationsplats är ett ställe där vägar möts – den är alltså i sig en vägkorsning – men det finns en rondell i mitten.”
Ingemar Skogö´s fullständiga svar >>
Kan man av svaret dra följande slutsats?
Då det finns vägkorsningar med en rondell i dess mitt och som i storlek och utformning är likt en cirkulationsplats men där vägmärken saknas så har vi ett problem. I dessa vägkorsningar gäller korsningsreglerna.
Av detta kan man dra följande slutsatser:
- att en korsning som har en rondell i mitten är en vägkorsning
- att placering i höger körfält inte är tillåtet för vänstersväng såvida inga anvisningar finns
- att tecken/blinkers ska ges vid vänstersväng
Vägverkets svar under åren 1994 – 2011 med förtydligande:
1994 -03-31
Yttrande till högsta domstolen…
Vägverkets yttrande till Högsta Domstolen: “det är inte uteslutet att betrakta en cirkulationsplats som en vägkorsning. Den aktuella cirkulationsplatsen har dock sådan storlek och utformning ” […] “Cirkulationsplatsen bör således inte betraktas som en vägkorsning.” (not. omkrets cirka 490 meter).
2004 -06-02
Informationsblad från Vägverkets regionskontor i Stockholm: “Så kör du rätt runt rondellen”
informationsbladet från Stockholm >>
2004 -06-08
Fråga till Vägverket Stockholm: “Men varför går inte Borlänge ut med samma information om de vill minska olycksrisken”?
Svar: “Det jag beskriver i artikeln är ett försök att minska olycksrisken när man kör i en cirkulationsplats. Vi har ju lite speciella problem i Stockholm med trafikbelastningen som kräver att alla gör rätt och att samspelet fungerar. Det är ju lite andra förhållanden på många platser ute i landet.
högre krav om man om man kör i Stockholm >>
2004 -08-30
Fråga till Vägverket i Borlänge: Teckengivning. Uppmaningen till den godtyckliga teckengivningen skapar osäkerhet och problem.
Svar: “det finns inte inte några alternativa körriktningar”…”positivt att ge tecken i små cirkulationsplatser”. (not. vad är små?).
“Vägverket
Ingemar Skogö, 30 augusti 2004 – svar på mail 1 juli 2004
Ämne Körning i cirkulationsplatser VV dnr TR 40 k 2004:14684
Sammanfattning Inga åtgärder från Vägverkets sida för att begränsa den ökade olycksrisken vid körning i cirkulationsplats. Dubbla budskap påverkar inte Vägverkets strävan i frågor som har betydelse för en säker trafik.
Komplett svar Ernst Donlemar TR 40 K 2004:14684
Körning i cirkulationsplats
Jag har med intresse tagit del av dina synpunkter. Det betyder dock inte att jag i alla avseenden delar dem.
Den information som Vägverket nu presenterar på sin hemsida är ett resultat av gällande trafikregler, avgöranden i domstol och motsvarande regler i andra länder. Informationen har dessutom varit föremål för en ingående diskussion med jurister för att så långt det är möjligt ha stöd i reglerna. Ett av de starkaste skälen till att informationen tagits fram är att det lokalt funnits olika uppfattningar om körning i cirkulationsplats och vilka regler som gäller. Dessa lokala skillnader har också yttrat sig i lokala lösningar när det gäller vägvisning och markering. Man bör också ha med i bilden att cirkulationsplatser kan uppvisa en mycket stor variation när det gäller storlek och utformning vilket inte gör det hela lättare.
Genom den utbyggnad av cirkulationsplatser som skett under senare år har behovet av en större enhetlighet ökat. Det gäller utformning, vägvisning och markeringar men också tillämpningen av trafikreglerna. Detta sker genom de anvisningar för vägars utformning som vägverket i samråd med kommunförbundet arbetar med och där cirkulationsplatserna är en viktig del. Det sker också genom den information som du har synpunkter på. Tyvärr tar allt sådant arbete en viss tid och det finns också en viss tröghet när det gäller att ändra invanda uppfattningar och beteenden.
Så till dina synpunkter
- Att cirkulationen i en cirkulationsplats är en väg torde det inte råda någon tvekan om. Den fråga du ställer är egentligen om hela cirkulationsplatsen skall betraktas som en korsning eller inte. Vad man där kan säga är att det inte finns några bestämmelser som entydigt säger det ena eller andra. Däremot tyder skrivningen i trafikförordningen på att en cirkulationsplats och en korsning i trafikförordningens mening inte är samma sak. Men även tidigare, före trafikförordningen, när det i vägtrafikkungörelsen saknades särskilda trafikregler för cirkulationsplatser, fanns tveksamheter till att det som då betecknades som cirkulationsplats var en korsning. Av en dom i högsta domstolen 1994 framgår att domstolen fann att bestämmelserna i 30 § vägtrafikkungörelsen, som handlar om placering före korsning, inte kunde anses tillämpliga för den i det aktuella fallet prövade cirkulationsplatsen. Detta måste givetvis beaktas vid val av vägmärken och markeringar i och i anslutning till en cirkulationsplats. I det pågående arbetet med utformningsanvisningar har detta särskilt beaktats.
- Någon uppmaning att välja höger körfält finns inte i den information som vägverket lämnar. Tvärtom finns en rekommendation att välja det körfält som är lämpligast med hänsyn till den fortsatta färden vilket exemplifieras genom att den som skall köra mer än halva varvet lämpligen bör välja vänster körfält. Samtidigt finns information om att den som byter körfält skall vara särskilt uppmärksam på fordon i det körfält som föraren avser byta till.
- Den sekvens du talar om har vi konstaterat kan uppfattas felaktigt. Den kommer därför att justeras. Jag vill dock peka på att avsikten med sekvensen inte är att visa på väjningsplikt utan på behovet av särskild uppmärksamhet vid körfältsbyte.
- När det gäller teckengivning har vi försökt att redogöra för de fall när teckengivning skall ske. Det gäller enligt bestämmelserna bland annat när man skall svänga vilket måste uppfattas gälla en situation när man skall svänga som alternativ till att fortsätta ”rakt” fram. I en cirkulationsplats skall man enligt gällande bestämmelser köra motsols i cirkulationen runt rondellen. Sådan sväng som kräver teckengivning måste då anses uppstå när man skall lämna cirkulationen. Däremot är det tveksamt om man kan anse att det finns krav på tecken när man kör in i cirkulationen eftersom det där inte finns några alternativa körriktningar. Men i mycket små cirkulationsplatser där man har översikt över samtliga inkommande riktningar kan det givetvis upplevas positivt att man ger tecken vid infarten om man avser köra mer än halva varvet. I sammanhanget bör nämnas att man i vissa länder klart anger att tecken inte skall ges vid infart i cirkulationen.
Jag vill också i sammanhanget peka på vad andra lagutskottet sade redan 1955. ”En regel kan emellertid knappast, utan att man gör avkall på kravet på nödig enkelhet, utformas så, att den täcker alla de olika situationer som kan inträffa i trafiken.” Detta förhållande leder till att det i trafiken förekommer informella ”regler” som en följd av lokala förhållanden, trafikflöden och kanske även kulturella skillnader. Cirkulationsplatserna är inget undantag när det gäller detta. Sådana informella regler skall kanske inte uppmuntras men måste kanske accepteras ibland för att få en smidig trafik. Det viktiga är att man som trafikant är medveten om vad som är och skillnaden mellan formella respektive informella regler.
I ett annat dokument som kommit oss tillhanda har du pekat på att den information som verket lämnar centralt och regionalt inte stämmer överens. Detta är naturligtvis inte bra. Samtidigt visar det på den frihet att uttrycka åsikter som finns och skall finnas inom Vägverket. Min strävan är dock att vi i frågor som är av betydelse för en säker trafik med god framkomlighet skall ge sam inom hela Vägverket.
Med vänlig hälsning
Ingemar Skogö”
2005 -08-29
Fråga: Dessutom saknas svar på vid vilken storlek och utformning gränsen går där man ska betrakta cirkulationsplatsen som en vägkorsning. (not. en omkrets på cirka 490 meter ska inte betraktas som en vägkorsning).
Svar: “att Vägverket inte vare sig skall eller bör uttala sig om detta”
“Vägverket har, åtminstone såvitt jag känner till, inte för avsikt att nu göra någon utredning av det slag du beskriver. På din fråga beträffande när eller om en cirkulationsplats skall betraktas som en vägkorsning kan jag endast svara att Vägverket inte vare sig skall eller bör uttala sig om detta. Denna bedömning är en fråga för domstol. I första hand är det ju fråga om lokal trafikföreskrift om cirkulationsplats finns.”
Med vänlig hälsning
Bo Ottosson
Sektionschef
Trafiklagstiftning
Bo Ottosson Vägverket Borlänge slingrar sig.
Vägverket uttalade sig redan 1994 i sitt yttrande till Högsta Domstolen, – att den aktuella cirkulationsplatsen som har en omkrets på ca 490 meter inte skulle betraktas som en vägkorsning.
2005 -12-12
Vägverket avslutar ärendet trots att frågor är obesvarade.
2005 -12-20
Begäran om svar eftersom frågorna lämnats obesvarade – påminnelse 25 februari, 13 augusti och 16 och 20 november 2006
2006 -11-27
Fråga: Vid vilken storlek och utformning går gränsen för att en cirkulationsplats ska betraktas som en vägkorsning?
Svar: “En cirkulationsplats är ett ställe där vägar möts – den är alltså i sig en vägkorsning – men det finns en rondell i mitten” (not. frågan ställdes första gången 2004-02-29 och trots upprepanden lämnades frågan obesvarad).
där vägar möts är en korsning >>
2007- 10-11
Frågor till Susanne Dantoft, Vägverket Region Stockholm: Om anvisningarnas betydelse för val av körfält, teckengivning m.m. (not. extern källa).
Svar: Vägverket förnekar tidigare lämnade uppgifter. “De frågor/svar markerade a – f enligt ditt brev, är inte svar från mig”.
Vägverket förnekar vad som sagts >>
2007-10-11
Vägverkets yttrande till Falu Tingsrätt “kan en normalt utformad cirkulationsplats ses som en väg som går runt en rondell”.
Vägverkets yttrande till Falu tingsrätt >>
2007-11-04
Susanne Dantofts brev (2007-10-11) besvarat. Frågande vidhåller tidigare lämnade uppgifter.
Svar till Susanne Dantoft, Vägverket Stockholm: “Den enda frågan som du inte gav svar besked om är fråga d). I övrigt vidhåller jag att du uttalat dig på det sätt som jag skrivit ner. Kan det vara så att det som muntligt framställts kan man neka till men när brev (som diarieförts) kommer till myndigheten kan man helt enkelt förneka vad som tidigare har sagts”. (not. extern källa).
svar till Susanne Dantoft >>
2007 -11-05
Vägverket uttalar sig i tidningen Metro: “liten eller normalstor cirkulationsplats ska betraktas som en vägkorsning”. (not. vad är liten eller mellanstor?) och att man “bör” ge tecken när man kör ut.
“bör ” ge tecken när man kör ut >>
Därför är det förvånande att Transportstyrelsens nu på sin hemsida använder ordet “ska” när man lämnar en cirkulationsplats i sin animerade situation.
“ska” ge tecken >>
De nya direktiven från Borlänge är på många vis inte genomtänkta.
Här ges ett fåtal exempel
- Vägverkets uppgift är ju “att ta fram och tillämpa regler för fordon, körkort, trafikmiljö och yrkestrafik… “? Domstolars uppgift är tolka de lagar och förordningar som finns. Vägverkets olika svar i korrespondens och i yttranden till domstolar – bidrar definitivt inte till en ökad trafiksäkerhet på våra vägar.
- Om cirkulationsplatsen tolkas som en egen väg, då kan inte vägmarkering eller skyltning före cirkulationsplatsen gälla inne i cirkulationsplatsen.
- Det kan inte vara lagstiftarens mening, att där anvisningar finns före en vägkorsning, som visar rakt fram ska det anses vara möjligt att göra en vänstersväng från det högra körfältet utan att det resulterar i någon påföljd. Om detta är lagstiftarens mening så bör för trafiksäkerheten skull alla befintliga anvisningar i alla vägkorsningar tas bort – då de är helt missvisande.
- I annat fall är det som att ha en vägkorsning med trafikljus och där den som kör vid grönt ljus kan bli ersättningsskyldig även om motparten kört mot rött. En sådan regel kan inte vara något annat än absurd.
- Uppmaningen från Vägverket i Borlänge att det är tillåtet att färdas i höger körfält utan att ge tecken och ”svänga vänster” hämmar trafikflödet, då alla i vänster körfält som vill köra ”rakt fram” har väjningsplikt mot dessa i vissa fall. På så vis reducerar man genomströmningen med en ökad miljöpåverkan som följd samtidigt som olycksrisken ökar.
- På Vägverkets guide, hur man kör i cirkulationsplats, kunde man fram till 2004 konstatera att fordon på väg in inte hade väjningsplikt mot det fordon som redan fanns i cirkulationsplatsen. Bildsekvenserna visade att det var tillåtet att köra in i cirkulationen utan att först lämna företräde till fordon i densamma. Ogenomtänkt! Väjningsplikten hade satts ur spel. Efter påpekande har Vägverket ändrat sig med förklaring att situationen skulle visa kravet vid körfältsbyte.
- Vägverkets olika besked om tecken till höger när korsningen lämnas visar att det är “högt i tak” hos Vägverket men ökar definitivt inte trafiksäkerheten.
- Uppmaningen till den godtyckliga teckengivningen vid vänstersväng – du får ge tecken/blinka -skapar osäkerhet och problem. Trafikregler bör vara tydliga och enhetliga för att minska olycksrisken. Då finner de också acceptans hos allmänheten.
Vad är mest logiskt?
Det mest logiska borde vara att ge tecken/blinka höger vid ”högersväng” och att ge tecken/blinka vänster vid ”vänstersväng”, oavsett vilket körfält man färdas i. Detta för att underlätta för trafikanter som ska in i cirkulationsplatsen och minska olycksrisken.
Ur säkerhetssynpunkt är det ännu viktigare att ge ett tecken/blinkers till vänster då någon kör i höger körfält och ska ”svänga vänster” – kommunikation.
Och anvisningar om lämpligt körfält följs vilket innebär detta att de som färdas i det högra körfältet inte får, liksom i fyrvägskorsningar, svänga till vänster om anvisningar för detta saknas.
Tecken till höger när man lämnar platsen för färd rakt fram.
Det underlättar om alla ger tecken/blinkar åt höger då de lämnar cirkulationsplatsen. Förfaringssättet gynnar de som kör in men ökar inte trafiksäkerheten på samma sätt som om tecken ges vid vänstersväng. Något stöd i Trafikförfattningen finns heller inte. Det kan således inte anses som en skyldighet att ge högertecken vid färd rakt fram såvida det inte innebär ett körfältsbyte.
Transportstyrelsens hemsida
Det är förvånande att Trafikverket på sin hemsida använder ordet “ska” när man lämnar en cirkulationsplats.
Transportstyrelsen meddelar 2011-07-12 att tecken ska ges vid vänstersväng i cirkulationsplats.
Nu ansvarig myndighet Transportstyrelsen har ändrat sig – tecken ska ges vid vänstersväng men bara ibland
Behovet om ett vänstertecken vid sväng vänster i cirkulationsplats har diskuterats sedan i början av 2004.
Förklaringen till varför tecken till vänster inte behövde ges i Vägverkets folder ”att köra i cirkulationsplats” är nu att: ”Den visar en mycket stor cirkulationsplats och därför har vänstertecknet vid vänstersväng inte tagits med.
Kravet på ett vänstertecken i normala cirkulationsplatser är därför en överraskning.
Tyvärr har inte Transportstyrelsen inte ändrat något på sin guide 2012-03-30.
läs hela svaret från Transportstyrelsen >>